Samspel motorik och perception
För att ett barn ska utvecklas utan bekymmer behövs ett samspel mellan motoriken, språket och de olika perceptionsområdena. Detta sker bäst genom barnets lek, nyfikenhet och lust att utforska. Utvecklingen följer ofta ett bestämt mönster. Barn lär sig till exempel oftast att först sitta, sedan krypa, gå och springa. Det lär sig säga enstaka ord innan de kan formulera meningar. Men det är viktigt att ha i minnet att vad som är normalt varierar mycket. Barn utvecklas i ungefär samma ordning men olika fort! Jämsides med detta utvecklas även barnets känsloliv och sociala kompetens, vilket är själva grunden till hur barnet mår och fungerar. Därför är kunskapen om det enskilda barnets situation nödvändig om jag som pedagog ska kunna förstå barnets behov och kunna möta det med rätt krav och rätt stimulans.
Peter, fem år, går i en svensk förskola med många jämnåriga kamrater. Peter är liten till växten, men hävdar sig när det gäller intellektuella aktiviteter. Han kan bäst, vet bäst och blir oerhört frustrerad om någon annan vinner när barnen spelar spel. Då gråter han bittert och går ofta och gömmer sig på toaletten. Hans självkänsla klarar inte detta. Toaletten är också hans tillflyktsort när det står rörelseaktiviteter i planeringen. Pedagogerna upplever Peter som ett barn som ställer mycket höga krav på sig själv, och som har svårt att tåla motgångar. Vid ett föräldrasamtal framkom det att helgerna sällan ägnades åt fysiska aktiviteter, vare sig ute eller inne. Föräldrarna hade därför inte märkt Peters ovilja att röra sig. Peters förskollärare fick föräldrarnas tillåtelse att stämma av hans olika utvecklingsområden och kunde konstatera att Peter var mycket duktig inom de flesta områden, men såg att han hade grovmotoriska svårigheter. Genom att undvika alla rörelseaktiviteter hade han ju heller inte övat sig. På förskolan anpassade man aktiviteter så det skulle passa honom genom att leka kryplekar, rulla, åla, springa och hoppa. Från början var han ovillig att delta, men så småningom lossnade det och då ville han aldrig sluta. Föräldrarna hade till en början svårt att förstå Peters problem, men med tiden blev de motiverade att själva vara mer aktiva och röra på sig tillsammans med honom.
Peters beteende att inte vilja vara med, att komma med undanflykter och gå undan är en vanlig strategi hos barn som känner sig misslyckade inom något område. Det kan därför vara svårt att upptäcka ett barns svårigheter då de många gånger väljer bort det som är svårt för dem. Som pedagoger ser vi då barnen enbart utföra färdigheter som de redan behärskar och kanske behärskar mycket bra. För barnet är det en stor vinst att få hjälp med detta redan i förskolan, då många av dem skulle slippa problem i skolan när det ändå är så mycket nytt för dem att lära in.
Besök även gärna sidan lek-och-rorelse
