Hinder för lek Del 3

Vi tänker oftast på den fria leken som frihet för barnen att leka vad de vill, men den fria leken kan leda till ofrihet för en del barn. Lekforskarna Torben Hangaard Rasmussen och Eli Åm har genom observationer både ute och inne kommit fram till att många barn hämmas i nya och okända situationer, och när de känner sig otrygga tillsammans med andra barn. När vuxna är med i leken känner barnen sig säkrare och kan leka med större frihet. Sedan går den vuxne gradvis ur leken, men finns med i periferin. Dessa barn måste givetvis identifieras och ges adekvat stöd.

Alla barn kan inte leka. När vi möter dessa ”lekovana” barn måste vi börja från början med enkla låtsaslekar och annat som vi normalt leker med de minsta barnen. Det tål att upprepas att barn lär sig att leka genom att leka, men man måste kanske gå ner till en tidigare nivå när det gäller barn med denna problematik. Att locka barn in i lek i sandlådan är enkelt, bara det finns två spadar och en hink: ”Kom vi fyller hinken med sand, det kan bli en sandtårta”. Eller två småfigurer som får börja leka med varandra. Be barnet överta den ena så att det blir lättare att leka.

Många barn lever i en kaotisk värld. Oro är ett stort hinder för att kunna koppla av så mycket som leken kräver. Det kan handla om barn som har det kaotiskt hemma på grund av familjesituationen – skilsmässa, sjukdom, död eller misshandel. Det kan även handla om flyktingbarn som har svåra upplevelser med sig i bagaget, vilket gör att deras lek skiljer sig från lekkamraternas. Det bästa vi kan göra är att försöka göra leksituationen så trygg som möjligt. Därutöver kan det vara bra att föra en dialog med eventuellt inkopplad barnpsykolog för att få hjälp och stöttning.

Ibland ställs vi inför utmaningar som har med kulturella skillnader att göra. Omid kommer från ett land där män är självklara auktoriteter, så han vill också vara stor och stark. Detta avspeglar sig i hans lek och går ut över det sociala samspelet genom att han ofta bryter in och saboterar lekar genom att knuffas och skriker hårda ord, särskilt till flickorna i gruppen. Här behövs en vuxenkamrat med i leken.

Konsekvenserna för barn som inte kan leka är dåliga kamratkontakter och ett utanförskap. Och det är vår uppgift som pedagoger att försöka lotsa barnen in i lekvärlden. Ett svårt men spännande uppdrag. Lycka till!

Ur ”Den livsviktiga leken” och ”Om barn och stress”