Förskollärare, specialpedagog, utbildare och författare
Mitt yrkesval var klart vid fem års ålder då jag började ”kindergarten”. ”Jag skulle bli som fröken!!” Så blev det också. Jag utbildade mig till förskollärare, speciallärare och talpedagog. Under hela mitt vuxna liv har jag haft ett stort intresse för barns behov och utveckling. Alla vi som arbetar med barn fascineras ständigt av ännu outforskade aspekter i deras värld.
Ylva Ellneby
Senast utgivna böcker
Om barn och stress och...
Förskoleserien Den livsviktiga leken
Må bra i förskolan: musik,...
Barns rätt att utvecklas
Cyberungar
Pedagoger mitt i mångfalden
Cyberungar – eller vad barn...
Titta vad jag kan!
Om BARN och STRESS och...
Språkresan – en väg till...
Utbildning
- Förbjudna känslorFråga: Jag är relativt ny i yrket och grunnar en del på skavigheter jag inte var förberedd på. Som den både chockartade och skamsna känslan att inte riktigt känna att man ”klickar” med alla barn. Det obekväma när man inte når fram till varandra. Som vuxen är jag ju dessutom i maktposition, och måste jag inte som förskollärare gilla alla barn? Är det ens ”normalt” att känna så här i yrket? Hur ska jag förhålla mig till mina ”fula känslor”? Funderande förskollärare.
- Taktilt försvar – vad är det?En del barn reagerar negativt på beröring och om det inte har psykiska orsaker handlar det oftast om taktilt försvar. Barnets förmåga att hämma obehagskänslor fungerar inte. De flesta av oss kan känna riktigt stort obehag om vi får för oss att en stor luden spindel håller på att kravla upp för vår bara arm. Om vi sedan upptäcker att det är vår käraste som kittlar oss med ett grässtrå kan vi ”hämma” den obehagliga känslan och till och med tycka att det kittlar skönt.
- Hinder för lek Del 3Vi tänker oftast på den fria leken som frihet för barnen att leka vad de vill, men den fria leken kan leda till ofrihet för en del barn. Lekforskarna Torben Hangaard Rasmussen och Eli Åm har genom observationer både ute och inne kommit fram till att många barn hämmas i nya och okända situationer, och när de känner sig otrygga tillsammans med andra barn. När vuxna är med i leken känner barnen sig säkrare och kan leka med större frihet. Sedan går den vuxne gradvis ur leken, men finns med i periferin. Dessa barn måste givetvis identifieras och ges adekvat stöd.
En resa i barnens värld
Med många års erfarenhet av arbete inom främst förskolan, men också skolan, är jag väl förtrogen med barns miljö och uppväxtvillkor. Efter min specialpedagogutbildning har jag arbetat med barn som av olika orsaker har behövt stöd i sin utveckling. Resan har varit spännande på fler än ett sätt.
Det har också lett till att jag velat dela med mig av alla de erfarenheter som jag samlat under åren. Det har blivit många föreläsningar, seminarier och böcker som jag fått dela med mig av till er som – liksom jag – tycker att barn är viktiga människor!
