Här kan du läsa om mig

Mitt namn är Ylva Ellneby. Jag har en stor familj med barn, barnbarn och bonus­barnbarn. Mitt yrkesval var klart vid fem års ålder då jag började ”Kindergarten”. ”Jag skulle bli som fröken!”. Så blev det också och jag utbildade mig till förskollärare, speciallärare och talpedagog. Under hela mitt vuxna liv har jag haft ett stort intresse för barns behov och utveckling. 

Efter ett helt yrkesliv inom främst förskolan, men också skolan, är jag väl förtrogen med barns miljö och uppväxtvillkor. Efter min special­­pedagogutbildning har jag arbetat med barn som av olika orsaker har behövt stöd i sin utveckling. Under en fyraårsperiod arbetade jag som förskolekonsulent på ett habiliterings­team och de efterföljande tio åren som talpedagog, senare språk- och specialpedagog på ett resurscentrum i Kista-Husby-Akalla, med personalen som uppdragsgivare. Under den tioårsperioden skedde i distriktet den största invandringen i landet.

Vid sidan av arbetet på resurscentrum medverkade jag i pedagogiska program för Utbildningsradion. I och med att jag började skriva böcker startade också min föreläsningskarriär.

Genom Rädda Barnen arbetade jag periodvis i ett gatubarnsprojekt i Argentina. Förutom det har jag även haft uppdrag för bland andra International Play Association (IPA World), Svenska Institutet och Barnens Ikea och har för deras räkning besökt många platser i världen som Argentina, Peru, Jordanien, Australien, Indien, Ryssland, Mexiko, Turkiet, Frankrike, Irland, Tjeckien och Mozambique.

Jag är djupt tacksam för alla spännande upplevelser mitt yrkesval har givit mig. Stort tack till min ”första fröken” som blev en så viktig förebild för mig.

Några av mina viktiga teman är

Barn och rörelse

Grovmotorisk lek har ibland hamnat långt ner på listan över lekar som främjar intellektet. Men det är i så fall en grov missuppfattning eftersom hjärnans utveckling påverkas starkt av grovmotoriska rörelser. Ju mer hjärnan blir utsatt för sensomotoriska utmaningar, desto mer utvecklad och funktionsduglig blir den. Barn har en inneboende drift att söka sig till situationer som ger hjärnan stimulans. Optimal miljö för barns helhets­utveckling är den miljö där barn kan få både fysiska och psykiska utmaningar.

En av mina stora arbetsuppgifter har varit att fortbilda personal och utveckla metoder och material för att i lekens form stimulera barnen till mer rörelse. Jag var med om att bygga upp det s.k. ”Akallaprojektet”, då jag även tillsammans med producent Birgitta Sohlman, Utbildningsradion, skapade åtta TV program om barn och rörelse som flitigt har använts ute i förskoleverksamheten.

Barn och språk

Alla människor kan lära sig ett nytt språk, oavsett ålder, om det finns motiv för att göra det. Största motivationen till att lära sig språk är att kunna samtala och kommunicera med andra. Kommer man till ett land där det talas ett främmande språk, men där det ändå är nödvändigt att göra sig förstådd, sker inlärningen till största delen i samspel med människor, utan grammatikbok eller andra hjälpmedel. Det var så jag lärde mig spanska i Argentina efter att jag bestämt mig för att stanna kvar och arbeta i gatubarnsprojektet. Med sådan informell inlärning lärs inte grammatiken in efter någon speciell struktur, man lär sig den grammatik som behövs. Språktillägnandet är en process där strukturen kommer efter hand och det är både naturligt och tillåtet att göra fel.

Utifrån mina böcker som handlar om barn och språk har jag även skrivit manus till två halvtimmesprogram, ”Språk och lek på Svenska”, som producerades av Berith Oxelbeck, UR. Jag skrev också manusunderlag till sex barnprogram, ”Diddi och Salabim”, ett språkstimuleringsprogram för yngre barn och för barn som ännu inte tillägnat sig så mycket svenska. Till dessa sex barnprogram har jag skrivit en metodhandledning där allt språk i programmen har analyserats så att pedagogerna i sitt vanliga arbete ska kunna bygga på det språk som barnet behärskar.

Därefter konstruerade jag Språkresan – ett utvärderings och stimulerings­material för barns språk. Det består av fyra små resväskor med miniatyrföremål och ett bildmaterial samt utvärderingsprotokoll. I boken ”Språkresan” som ingår i materialet kan man bland annat detaljerat läsa hur en utvärdering går till. Föremålen i resväskorna väcker lust till lek, vilket leder till spontantal hos barnen, som pedagogen sedan kan analysera efter schemat i protokollet.

Barn och stress

Barn och stress hör inte ihop. Ändå har jag mött allt fler stressade barn. Som specialpedagog är det möjligt att umgås med ett barn i taget under relativt lång tid. Det gjorde mig uppmärksam på att, trots förutsättningar och adekvat hjälp och stimulans, var det många barn som ändå inte kunde koncentrera sig. Det var någonting som hindrade eller påverkade barnet negativt. Samtidigt märkte jag att när barnet fick mycket tid, närhet och beröring, slappnade det av och i samma takt som barnet fick ett ökat förtroende för mig och kunde koppla av kunde det också lättare lära sig saker.

Kunskap och lång erfarenhet har gjort mig medveten om att när olika påfrestningar sammanfaller kan det utlösa stressreaktioner hos många barn. Vissa barn påverkas mer än andra. Man kan se det i ett förändrat beteende, i mat eller sömnproblem, i sämre förmåga att koncentrera sig och lära sig saker eller i ett försämrat hälsotillstånd. Med detta som bakgrund började jag ”forska” i ämnet vilket resulterade i boken ”Om barn och stress – och vad vi kan göra åt det”. Den är nu på nytt utgiven som e-bok hos Saga Egmont förlag och finns hos alla nätbokhandlare.

I samband med att boken gavs ut första gången producerade Utbildningsradion även här TV program med teman massage, avslappning och sinnesupplevelser. Det blev för många starten till ”Massage i förskolan”.

Barn och lek

Ingenting kan ersätta den kreativa, fria lekens fantastiska möjligheter. Den som ”leker” kan finna kreativa lösningar inom alla yrken, som nyskapande konstnär, författare, designer eller finna lösningar på svårlösta problem inom medicinens och teknikens värld. Den som leker kan använda lekens möjligheter för att bygga fantasifulla hus där människor vill bo, trafikplanera, planera parker, hitta nya sätt att städa och att komponera fantasifulla maträtter. Den som kommer ihåg lekens funktioner kan skapa nya sätt att ta hand om gamla människor, förlänga livet. Det handlar om livsvilja och lust. Den som leker mycket som barn blir ofta duktig på att leka med sina egna och andras barn. och så förs leken vidare.

Jag är så leksugen! Vad innebär det för ett barn? Det är svårt att föreställa sig hur det kan kännas att inte få leka, fast man så gärna vill. När en dag utan lek är en förlorad dag. Ett leksuget barn är ett barn som har lust att klara av någonting, lust att utforska och förstå och som trivs med sig själv i låtsaslek eller i samlek med andra. Ett leksuget barn har aldrig tråkigt, bara det får leka.

Det är för att skydda barnens rätt till lek jag skrivit Den livsviktiga leken för att ge leken den status den förtjänar i förhållande till barnets utveckling och livskvalitet.