Hinder för lek Del 2
I hinder för lek Del 1 kunde du läsa om otrygga, ängsliga barn och om barn som inte förstår de andra barnens leksignaler. Här följer ytterligare några orsaker till varför barn kan ha svårt att ta sig in i leken.
Alla barn har inte utvecklat den fantasi som behövs. De kan vistas i dock- eller hemvrån, men sedan vet de inte hur de ska leka där. Likaså kan de bygga en tågbana, men när den är klar är det slut. De som är duktiga på att låtsasleka kan föreställa sig ett händelseförlopp och tänker då ut vilken rekvisita som behövs. De hittar föremål efter lekens innehåll. En pinne kan vara en slev att röra med eller ett svärd eller en varm korv. De letar efter något som passar som senap och ketchup och när de finner det räcker de genast fram pinnen för att få senap och ketchup på korven. Den som inte förstår lekspråket kastar pinnen och går därifrån. Leken är obegriplig. Barnet förstår inte vad den går ut på. Dessa barn kan behöva öva med en vuxen.
Somliga barn har i brist på kompisar mest haft ”vuxna lekkamrater”, som har rättat sig efter barnets vilja. När barnet sedan möter ett annat barn med egen stark vilja är hen oförberedd på situationen och förstår inte vad som gäller i umgänget. Hen är inte van att lyssna till andras förslag och är heller inte van att argumentera för sina önskningar. Leken blir då svår att klara av. Dessa barn skulle kunna öva sig i lekgrupper. Jag kommer i ett senare inlägg beskriva en sådan.
En del barn behöver hela tiden uppmärksamhet från en vuxen för att kunna leka. Så länge den vuxne tryggt finns där fortlöper leken, men om den vuxne går för att hjälpa ett annat barn kan leken lätt spåra ur. Barnet kan reagera med att ta något från ett annat barn, slå till eller slänga iväg något, allt för att stjäla tillbaka uppmärksamheten. Detta är en nyckfull lekkamrat. Barnet är lugnt så länge en vuxen är med, men utan stöd och uppmärksamhet kan barnet reagera explosivt. Med sådana barn i gruppen är det ännu viktigare att en pedagog är avsatt för att bevaka och skydda leken. Andra sysslor får skötas av de övriga pedagogerna.
Bara för att barn tittar på när andra leker behöver de inte vara dåliga på att leka, men de kan ha svårigheter att ta sig in i leken. Det kan vara så simpelt som att de är för få timmar i förskolan eller för få dagar som gör att de inte får samma kontinuitet som de andra barnen, som kanske fortsätter en lek flera dagar i rad eller som har påbörjat och utvecklat en lek då barnet varit borta. Här kan det behövas en försiktig hand från pedagogen för att hjälpa barnet hitta sin plats i den aktuella leken.
Ur ”Den livsviktiga leken”. Fortsättning följer nästa vecka.