Hinder för lek

För att kunna leka tillsammans med andra behövs en viss social och emotionell kompetens. Leken kräver kompromisser som inte alla barn har erfarenhet av. Dessa barn behöver stöd av en vuxen, annars kanske de drar sig undan och leker för sig själva. I många regellekar till exempel är turtagning nödvändig, min tur och din tur. Barn som inte behärskar de sociala lekreglerna: samförstånd, ömsesidighet och turtagning, kan bli så frustrerade att det förstör och raserar för andra, om de inte själva får vara i centrum. De blir istället lekförstörare som sällan inbjuds till de andra barnens lekar.

För att kunna delta i lek med andra på ett bra sätt behöver barnet känna sig tryggt. Ett ängsligt barn blir mer vaksamt och vågar inte ge sig hän. Det är svårt att lämna verkligheten ens för en sekund för att våga sig in i lekvärlden. Barnet störs lätt och har svårt att koncentrera sig. Den oro barnet känner kan även påverka de andra barnen, leken störs. Det kan handla om ett yngre barn som är ängsligt och reserverat inför de äldre barnen. Ett sätt att få hjälp tillsammans med en vuxen är att leka att barnet är stort och farligt. Eftersom barnet själv vet att det inte är så i verkligheten så kan barnet lättare förstå att andra inte är farliga när de leker, även om lekarna är lite våldsamma.

Det blir problem när barn inte förstår de andra barnens leksignaler. De förstår inte hur de andra barnen pratar, att ”nu är du fröken” betyder att ”nu ska vi leka förskola och du får vara fröken så är vi ”barna”. De förstår inte att de blir tilldelade en roll i leken och kan vägra, eftersom det kan vara svårt för barnet att skilja på lek och verklighet. Här måste den vuxne vara tydlig med att visa barnet vad lek är och berätta att man lika väl som man kan gå in i en lek, så kan man gå ur den – när man själv vill.

Detta är några exempel på hinder för lek hämtade ur Den livsviktiga leken. Senare i veckan fyller jag på med fler exempel och tips på hur man kan hjälpa barnen in i leken.