När kriget kom till dagis

Recension:

”När kriget kom till dagis” är Ylva Ellnebys tredje bok. Stora delar av hennes yrkesliv som förskollärare och specialpedagog har handlat om kulturkrockar. Erfarenheterna från arbetet med gatubarn i Argentina och vetskapen om sina egna reaktioner i det mötet har hon tillämpat i sitt arbete i Kista, Akalla och Husby där den största delen av förskolebarnen har sitt ursprung i andra länder. -Barnet bär sin bakgrund med sig ända in på avdelningen – i leken, i samlingen, i rutinsituationer, i umgänget med barn och vuxna. Allt bearbetas – och måste bearbetas – gång på gång.
En process som sätter igång reaktioner i barngruppen men också hos personalen. Plötsligt står de inför helt oväntade situationer. – Vet man inte om vilka påfrestningar det mötet kan innebära – även för personallaget – så kommer man göra om samma misstag som många andra redan gjort. – Vägen från kris till utveckling startar med kunskap. När man vet mer kan man också förstå mer. Det behövs kunskap om andra kulturer, om naturliga reaktioner hos barn och vuxna med annan bakgrund, om språksvårigheter och om hur man finner nya metoder för att lära barnen svenska.
Att satsa på ett ordentligt fungerande hemspråk är en investering för all framtid, anser Ylva, oavsett om familjen ska stanna eller flytta. – De satsningarna ska komma från första början, inte först när barnet är fem-sex år. Och det motverkar inte utvecklandet av svenskan, fastslår hon. Tvärt om.

I boken behandlas också grunderna för barns andraspråksinlärning och dessutom presenteras några enkla metoder för att stimulera barns inlärning av svenska. Boken ”När kriget kom till dagis” präglas av stor respekt. För familjens upplevelser och reaktioner. För föräldrarnas kunskaper om sina barn och sin egen kultur och därmed deras möjligheter att fungera som resurs. För barnets rätt till stöd med många en-till-en-situationer. För rätten att bli förstådd. – Det är så lätt att missförstå och missbedöma. Att tro att budskap gått fram, att samband uppfattas bara för att barnet eller den vuxne nickat och sagt ”ja” eller inte frågar mer.

Men om man tänker på hur många missförstånd som sker mellan dem av oss som ändå har svenskan som modersmål, så är det lätt att föreställa sig att utrymmet för missuppfattningar i det här sammanhanget är ofantligt mycket större. – Här har förskolan ett stort ansvar. Det går inte att säga ”Jag sa ju att…” och skylla på bristande vilja hos föräldrarna. De här föräldrarna kommer alltid att vara i underläge så länge de inte möts med respekt och förståelse både i det dagliga mötet och i föräldrasamtal.
Det innebär absolut inte att diskussionen i personalgruppen om de egna reaktionerna och frustationerna ska hämmas, tvärtom. – Det här arbetet väcker så mycket känslor hos oss, så det måste finnas stor öppenhet för alla tankar. Det är inte rasism att ställa krav eller att bli upprörd över ett visst beteende.

Att bli klar över sina egna och andras reaktioner är en förutsättning för att klara det viktiga uppdraget: att på ett positivt sätt losta dessa barn – och till stor del även deras föräldrar – in i det svenska samhället.

”När kriget kom till dagis” finns att beställa från Utbildningsradion, best.nr 26-96250-0.
”När kriget kom till dagis” finns även som föreläsning eller kurs.