Hör du vad jag säger  

Hör du vad jag säger?
Fyra öron - en samtalsmodell som fungerar

Torsdag eftermiddag. Mörkt och bitande kallt. Förskolläraren Lisa går och väntar på att Kims mamma ska komma och hämta. Idag måste hon säga till att Kim behöver varmare kläder. Lisa känner att det pirrar av obehag i magen när hon ser Kims mamma öppna grinden och gå mot dörren.

När de hälsat på varandra tar Lisa sats: "Det är kallt ute", säger hon och sneglar på Kim.
"Ja, jag kände det", säger mamman. Lisa känner att hon är röd om kinderna och tar ny sats: "Kim var lite gnällig när hon var ute på gården idag". "Ja, det blev ganska sent i går", säger mamman.

Nu börjar Lisa bli irriterad. Både på sig själv och på mamman som står där med oklanderlig makeup och sina högklackade stövlar och ingenting fattar.
"Det kanske beror på att det är kallt", säger hon med vass röst. Äntligen reagerar mamman. Vänder sig mot Lisa och tittar henne rakt i ögonen. "Vad menar du egentligen?"
"Jag menar att Kim inte har tillräckligt med kläder här", säger Lisa.
"Men varför säger du inte det då?", säger mamman och tar Kim vid handen och går. Kvar står Lisa och känner sig tillplattad.

En bra relation är grunden för all kommunikation. Fungerar inte relationen slår varje försök att kommunicera fel, det man vill ha sagt når helt enkelt inte fram. Barbro von Hilgers har tillsammans med Ylva Ellneby börjat introducera "Fyra öron-modellen" i Sverige. Ett verktyg för att öka förståelsen för andra människor. Fyra öron-modellen har sedan länge tillhört grundutbildningen i alla socialt inriktade yrken i Tyskland, bland annat för förskollärare och lärare.
Genom praktiska övningar kan man bli uppmärksam på sitt eget språk, hur man pratar med andra,vilka signaler man omedvetet sänder och hur man reagerar på vad andra säger. Att förstå vad som är på gång i samtalet gör att man märker när konflikter är under uppsegling. Det gör att samarbetet blir lättare.

Grundtanken i Fyra öron-modellen är att två människor inte kan vara i samma rum utan att kommunicera och påverka varandra. Till och med tystnad kan vara talande. När något uttalas är det bara toppen på ett isberg; det är det som pågår under ytan som bestämmer om det ska bli ett ömsesidigt utbyte eller om det ska bli missförstånd. När det finns en sändare och en mottagare, finns det alltid fyra plan i varje meddelande. Vi utgår ifrån att den andre uppfattar vårt sakliga budskap, men tre dolda "virus" följer med: relationen, självutlämnandet och appellen. Även om sändaren tror att hon uttrycker sig klart och tydligt, så kan mottagaren höra något helt annat.

Barbro och Ylva använder ett hus som symbol för att åskådliggöra Fyra öron-modellen. Taket är det sakliga budskapet, det som ska kommuniceras. Taket är viktigt för huset. Men är inte grunden stabil så faller huset, oavsett hur bra och tätt taket är. Relationen är själva grunden. Den bestämmer hur orden uppfattas. Fungerar inte relationen kan man lika gärna låta bli att säga något; budskapet når i alla fall inte fram.

Appellen är en av väggarna i "kommunikationshuset". Den förmedlar vad sändaren av ett budskap vill att mottagaren ska tänka, göra eller hur hon ska handla. Fast det kan sägas mellan raderna. I exemplet är Lisas sakliga meddelande att "Det är kallt ute." Fast egentligen är det "Kim behöver varmare kläder" som hon vill ha sagt. Mamma är inte lyhörd för att höra Lisas appell. Hon är mer van vid rak kommunikation så hon hör inte vad Lisa egentligen vill ha sagt.

Den andra väggen i huset är vad Barbro och Ylva kallar "självutlämnandet". Det vill säga det man säger om sig själv när man pratar: till exempel genom kroppsspråk, gester, betoning, mimik. Dialekt och ordval spelar också in, liksom om man är stressad och nervös. Mottagaren läser av allt detta blixtsnabbt. Det går att lära sig att "tvätta" sina budskap från underförstådda insinuationer, dolda uppmaningar och annat som man inte är medveten om att andra reagerar på. Första steget är att lära sig att lyssna. Att höra vad som verkligen sägs.

I mötet med andra intar vi ofta olika positioner till den andre. Vi kan till exempel tycka att vi själva vet och kan mer - eller tycka att den andre är i överläge. För det mesta klargör vi inte det för oss själva, det märks bara genom hur vi uppträder. Men det påverkar samtalet. Ett samtal lyckas egentligen först när båda parter är på en nivå där man respekterar varandra och harr lika stort utrymme för tankar, känslor och förslag. Boken "Hör du vad jag säger?"Fyra öron -en samtalsmodell som fungerar" är en praktisk handbok för att lotsa dig dit.

<< Tillbaka