Här kan du läsa om mig
Klicka här för att läsa om Casa de los Niños
Klicka här för att läsa om mitt intresse för musik
Klicka här för att läsa om mitt samarbete med Barnens IKEA
Mitt namn är Ylva Ellneby. Jag har två vuxna barn samt två barnbarn som heter Julia och Noel. Utöver det har jag fyra bonusbarnbarn; Axel, Sven, Olle och Oskar. Mitt yrkesval var klart vid fem års ålder då jag började "Kindergarten". "Jag skulle bli som fröken!". Så blev det också och jag utbildade mig till förskollärare, speciallärare och talpedagog. Under hela mitt vuxna liv har jag haft ett stort intresse för barns behov och utveckling.

Efter mer än fyrtio års erfarenhet av arbete inom främst förskolan, men också skolan, är jag väl förtrogen med barns miljö och uppväxtvillkor. Efter min specialpedagogutbildning har jag arbetat med barn som av olika orsaker har behövt stöd i sin utveckling. Under en fyraårsperiod arbetade jag som förskolekonsulent på ett habiliteringsteam och de efterföljande tio åren som talpedagog, senare språk- och specialpedagog på ett resurscentrum i Kista-Husby-Akalla, med personalen som uppdragsgivare.

Under den tioårsperioden skedde i distriktet den största invandringen i landet och idag har över hälften av barnen i Kista en främmande kulturell bakgrund. I Akalla bor det 67% barn från andra kulturer och I Husby 92% barn som har annat modersmål än svenska.

Barn och rörelse
En av mina stora arbetsuppgifter utöver fortbildning av personal var att tillsammans med dem utveckla metoder och material för att i lekens form stimulera de barn som behövde lite extra, både vad gäller den språkliga som den övriga utvecklingen. Under tiden jag arbetade i Kista-Husby-Akalla skrev jag tre böcker, "Barns rätt att utvecklas", "Om du inte rör mig så dör jag" och "När kriget kom till dagis". Kopplat till böckerna och innehållet i den verksamhet jag var med om att bygga upp, det s.k. "Akallaprojektet", arbetade jag tillsammans med producent Birgitta Sohlman (UR) fram åtta TV-program om barn och rörelse som fortfarande används flitigt ute i verksamheten. De går för övrigt att köpa från UR eller att låna gratis från AV-centraler och pedagogiska centrum.

Barn och språk
Till boken "När kriget kom till dagis" har jag skrivit manus till två halvtimmesprogram, "Språk och lek på Svenska", som producerades av Berith Oxelbeck, UR. Jag skrev också manusunderlag till sex barnprogram, "Diddi och Salabim", ett språkstimuleringsprogram för yngre barn och för barn som ännu inte tillägnat sig så mycket svenska. Till dessa sex barnprogram har jag skrivit en metodhandledning där allt språk i programmen har analyserats så att pedagogerna i sitt vanliga arbete ska kunna bygga på det språk som barnet behärskar. Både programmen och böckerna är omtyckta och har höga försäljningssiffror, dels därför att böckerna är lättlästa och innehållet i både böcker och filmer är väl förankrat i förskolan och att de används i undervisning på Högskolan.

Därefter konstruerade jag Språkresan - ett utvärderings och stimuleringsmaterial för barns språk som är utgivet av Psykologiförlaget i april 1998. Det består av fyra små resväskor med miniatyrföremål och ett bildmaterial samt utvärderingsprotokoll. I boken "Språkresan" som ingår i materialet kan du bland annat detaljerat läsa hur en utvärdering går till. Språkresan är mycket uppskattad. Hemligheten, tror jag, är den lust till lek som materialet väcker samt att det tidigare inte funnits något strukturerat material för pedagoger för att utvärdera barns språk.

Barn och stress
Barn och stress hör inte ihop. Ändå har jag mött allt fler stressade barn. Som specialpedagog är det möjligt att umgås med ett barn i taget under relativt lång tid. Det gjorde mig uppmärksam på att, trots förutsättningar och adekvat hjälp och stimulans, var det många barn som ändå inte kunde koncentrera sig. Det var någonting som hindrade eller påverkade barnet negativt. Samtidigt märkte jag att när barnet fick mycket tid, närhet och beröring, slappnade det av och i samma takt som barnet fick ett ökat förtroende för mig och kunde koppla av kunde det också lättare lära sig saker.
Kunskap och lång erfarenhet har gjort mig medveten om att när olika påfrestningar sammanfaller kan det utlösa stressreaktioner hos många barn. Vissa barn påverkas mer än andra. Man kan se det i ett förändrat beteende, i mat eller sömnproblem, i sämre förmåga att koncentrera sig och lära sig saker eller i ett försämrat hälsotillstånd. Med detta som bakgrund började jag "forska" i ämnet vilket resulterade i boken "Om barn och stress - och vad vi kan göra åt det". Den är utgiven på bokförlaget Natur och Kultur år 1999.
Som en följd av detta skrev jag även boken "Cyberungar – eller vad barn verkligen behöver".

Eftersom jag varit efterfrågad på föräldramöten när det bland annat gäller barns lek och utveckling, skrev jag boken "Titta vad jag kan".

Boken "Pedagoger mitt i mångfalden" är en kraftig revidering av boken "När kriget kom till dagis" och vänder sig främst till pedagoger som arbetar i mångkulturella områden.

Tillsammans med samtalsterapeuten och leg. ungdomsterapeuten Barbro von Hilgers har jag skrivit böckerna "Hör du vad jag säger" och "Att samtala med barn".

Den senaste boken "Må bra i förskolan" är en metodbok, en feel-good-bok förskolan för att skapa aktiviteter och en miljö i förskolan där både barn och vuxna kan må bra.

Just nu
För närvarande arbetar jag på heltid och i egen och andras regi med att utbilda personal, ge föreläsningar och seminarier, med handledning, skriva böcker och konstruera material. Jag arbetar också som konsult när det gäller frågor som rör barns miljö, utveckling och hälsa.

Upp